وَٱلۡتَفَّتِ ٱلسَّاقُ بِٱلسَّاقِ
och vånda läggs till vånda.
إِلَىٰ رَبِّكَ يَوۡمَئِذٍ ٱلۡمَسَاقُ
Då återstår [bara] den sista färden till din Herre!
فَلَا صَدَّقَ وَلَا صَلَّىٰ
Men [denne man] hade ingen tro och han bad inte.
وَلَٰكِن كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰ
[När sanningen kom] förnekade han den och vände den ryggen;
ثُمَّ ذَهَبَ إِلَىٰٓ أَهۡلِهِۦ يَتَمَطَّىٰٓ
och sedan gick han, högfärdig och självbelåten, tillbaka till de sina.
أَوۡلَىٰ لَكَ فَأَوۡلَىٰ
[Ditt slut] är nära [eländige förnekare]!
ثُمَّ أَوۡلَىٰ لَكَ فَأَوۡلَىٰٓ
Ja, [ditt slut] är nära!
أَيَحۡسَبُ ٱلۡإِنسَٰنُ أَن يُتۡرَكَ سُدًى
TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill [utan att ställas till svars]
أَلَمۡ يَكُ نُطۡفَةٗ مِّن مَّنِيّٖ يُمۡنَىٰ
Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte],
ثُمَّ كَانَ عَلَقَةٗ فَخَلَقَ فَسَوَّىٰ
och blev därefter en grodd som satte sig fast - och som Han sedan skapade och formade [till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes]