وَٱلشَّمۡسِ وَضُحَىٰهَا
VID SOLEN och dess [bländande] sken,
وَٱلۡقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا
och vid månen, när den lånar dess ljus!
وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا
Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,
وَٱلَّيۡلِ إِذَا يَغۡشَىٰهَا
och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!
وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا
Vid himlen och Den som har rest dess [valv],
وَٱلۡأَرۡضِ وَمَا طَحَىٰهَا
och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!
وَنَفۡسٖ وَمَا سَوَّىٰهَا
Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],
فَأَلۡهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقۡوَىٰهَا
och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.
قَدۡ أَفۡلَحَ مَن زَكَّىٰهَا
Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],
وَقَدۡ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا
men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.