وَٱلۡعَٰدِيَٰتِ ضَبۡحٗا
SE de frustande stridshästarna!
فَٱلۡمُورِيَٰتِ قَدۡحٗا
Se hur deras [hovar] slår upp gnistor
فَٱلۡمُغِيرَٰتِ صُبۡحٗا
när de galopperar till anfall i den tidiga morgonen
فَأَثَرۡنَ بِهِۦ نَقۡعٗا
[och] hur de river upp moln av damm
فَوَسَطۡنَ بِهِۦ جَمۡعًا
när de stormar fram i stridsvimlet!
إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ لِرَبِّهِۦ لَكَنُودٞ
MÄNNISKAN är sannerligen djupt otacksam mot sin Herre -
وَإِنَّهُۥ عَلَىٰ ذَٰلِكَ لَشَهِيدٞ
om detta vittnar hon själv -
وَإِنَّهُۥ لِحُبِّ ٱلۡخَيۡرِ لَشَدِيدٌ
och visar sin kärlek till rikedom i ivern [att samla mer].
۞أَفَلَا يَعۡلَمُ إِذَا بُعۡثِرَ مَا فِي ٱلۡقُبُورِ
Vet hon inte [att] då det som göms i gravarna strös omkring
وَحُصِّلَ مَا فِي ٱلصُّدُورِ
och det som människorna har dolt i sina hjärtan uppenbaras;
نتائج البحث
