Page 577
لَآ أُقۡسِمُ بِيَوۡمِ ٱلۡقِيَٰمَةِ ١
Jag kallar till vittne Uppståndelsens dag!
وَلَآ أُقۡسِمُ بِٱلنَّفۡسِ ٱللَّوَّامَةِ ٢
Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]!
أَيَحۡسَبُ ٱلۡإِنسَٰنُ أَلَّن نَّجۡمَعَ عِظَامَهُۥ ٣
Tror människan att Vi inte förmår sätta samman hennes ben [på nytt]
بَلَىٰ قَٰدِرِينَ عَلَىٰٓ أَن نُّسَوِّيَ بَنَانَهُۥ ٤
Visst förmår Vi det! Vi förmår [till och med] återställa hennes fingerspetsar [i deras forna skick]!
بَلۡ يُرِيدُ ٱلۡإِنسَٰنُ لِيَفۡجُرَ أَمَامَهُۥ ٥
Men människan vill fortsätta att leva sitt syndiga liv
يَسۡـَٔلُ أَيَّانَ يَوۡمُ ٱلۡقِيَٰمَةِ ٦
och hon frågar [misstroget]: "Och denna Uppståndelsens dag, när kommer den?"
فَإِذَا بَرِقَ ٱلۡبَصَرُ ٧
[Den Dag] då blickarna grumlas [av fruktan]
وَخَسَفَ ٱلۡقَمَرُ ٨
och månen mister sitt sken
وَجُمِعَ ٱلشَّمۡسُ وَٱلۡقَمَرُ ٩
och solen och månen förenas -
يَقُولُ ٱلۡإِنسَٰنُ يَوۡمَئِذٍ أَيۡنَ ٱلۡمَفَرُّ ١٠
den Dagen skall människan ropa: "Vart skall jag fly?"
كَلَّا لَا وَزَرَ ١١
Men då finns ingen trygg plats dit du kan fly!
إِلَىٰ رَبِّكَ يَوۡمَئِذٍ ٱلۡمُسۡتَقَرُّ ١٢
Den Dagen [är du tillbaka hos] din Herre - målet för din färd!
يُنَبَّؤُاْ ٱلۡإِنسَٰنُ يَوۡمَئِذِۭ بِمَا قَدَّمَ وَأَخَّرَ ١٣
Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät;
بَلِ ٱلۡإِنسَٰنُ عَلَىٰ نَفۡسِهِۦ بَصِيرَةࣱ ١٤
ja, hon skall se sig själv [sådan hon var],
وَلَوۡ أَلۡقَىٰ مَعَاذِيرَهُۥ ١٥
även om hon söker ursäkter [för sina fel].
لَا تُحَرِّكۡ بِهِۦ لِسَانَكَ لِتَعۡجَلَ بِهِۦٓ ١٦
SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt!
إِنَّ عَلَيۡنَا جَمۡعَهُۥ وَقُرۡءَانَهُۥ ١٧
Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen.
فَإِذَا قَرَأۡنَٰهُ فَٱتَّبِعۡ قُرۡءَانَهُۥ ١٨
När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen;
ثُمَّ إِنَّ عَلَيۡنَا بَيَانَهُۥ ١٩
sedan är det Vår sak att göra dess mening klar.
Page 578
كَلَّا بَلۡ تُحِبُّونَ ٱلۡعَاجِلَةَ ٢٠
NEJ! Ni [människor] älskar detta liv och dess flyktiga [glädjeämnen]
وَتَذَرُونَ ٱلۡأٓخِرَةَ ٢١
[till den grad att] ni skjuter tankarna på evigheten åt sidan!
وُجُوهࣱ يَوۡمَئِذࣲ نَّاضِرَةٌ ٢٢
Den Dagen skall [någras] ansikten lysas upp av glädje -
إِلَىٰ رَبِّهَا نَاظِرَةࣱ ٢٣
وَوُجُوهࣱ يَوۡمَئِذِۭ بَاسِرَةࣱ ٢٤
medan mörka skuggor kommer att skymma [andras] ansikten -
تَظُنُّ أَن يُفۡعَلَ بِهَا فَاقِرَةࣱ ٢٥
de grubblar över det lidande som väntar dem.
كَلَّآ إِذَا بَلَغَتِ ٱلتَّرَاقِيَ ٢٦
NEJ! När [den döende] är nära att utandas sin sista suck
وَقِيلَ مَنۡۜ رَاقࣲ ٢٧
och de [anhöriga] frågar: "Vem har det botemedel [som kan rädda honom]?"
وَظَنَّ أَنَّهُ ٱلۡفِرَاقُ ٢٨
och han själv tänker att avskedets stund är inne
وَٱلۡتَفَّتِ ٱلسَّاقُ بِٱلسَّاقِ ٢٩
och vånda läggs till vånda.
إِلَىٰ رَبِّكَ يَوۡمَئِذٍ ٱلۡمَسَاقُ ٣٠
Då återstår [bara] den sista färden till din Herre!
فَلَا صَدَّقَ وَلَا صَلَّىٰ ٣١
Men [denne man] hade ingen tro och han bad inte.
وَلَٰكِن كَذَّبَ وَتَوَلَّىٰ ٣٢
[När sanningen kom] förnekade han den och vände den ryggen;
ثُمَّ ذَهَبَ إِلَىٰٓ أَهۡلِهِۦ يَتَمَطَّىٰٓ ٣٣
och sedan gick han, högfärdig och självbelåten, tillbaka till de sina.
أَوۡلَىٰ لَكَ فَأَوۡلَىٰ ٣٤
[Ditt slut] är nära [eländige förnekare]!
ثُمَّ أَوۡلَىٰ لَكَ فَأَوۡلَىٰٓ ٣٥
أَيَحۡسَبُ ٱلۡإِنسَٰنُ أَن يُتۡرَكَ سُدًى ٣٦
TROR människan att hon skall lämnas i fred att göra som hon vill [utan att ställas till svars]
أَلَمۡ يَكُ نُطۡفَةࣰ مِّن مَّنِيࣲّ يُمۡنَىٰ ٣٧
Var hon inte en droppe sädesvätska, utgjuten [i ett kvinnligt sköte],
ثُمَّ كَانَ عَلَقَةࣰ فَخَلَقَ فَسَوَّىٰ ٣٨
och blev därefter en grodd som satte sig fast - och som Han sedan skapade och formade [till människa i enlighet med den uppgift som skulle bli hennes]
فَجَعَلَ مِنۡهُ ٱلزَّوۡجَيۡنِ ٱلذَّكَرَ وَٱلۡأُنثَىٰٓ ٣٩
och skapade av detta de två könen, det manliga och det kvinnliga
أَلَيۡسَ ذَٰلِكَ بِقَٰدِرٍ عَلَىٰٓ أَن يُحۡـِۧيَ ٱلۡمَوۡتَىٰ ٤٠
Skulle då denne [Skapare] inte ha makt att uppväcka de döda till nytt liv?