Översättning av Sura المؤمنون på السويدية från Knut Bernström - Swedish translation
Verse 1
ﭑﭒﭓ
ﭔ
DET SKALL gå de troende väl i händer;
Verse 2
ﭕﭖﭗﭘﭙ
ﭚ
de som ber med ödmjukt sinne,
Verse 3
ﭛﭜﭝﭞﭟ
ﭠ
som drar sig undan när de hör lättsinnigt tal,
Verse 4
ﭡﭢﭣﭤ
ﭥ
som gör en insats för hjälpen till de behövande,
Verse 5
ﭦﭧﭨﭩ
ﭪ
som håller sina begär i styr
Verse 6
[och inte ger fritt utlopp åt sin lust] med någon annan än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem,
Verse 7
men de som går längre är syndare -
Verse 8
ﭾﭿﮀﮁﮂ
ﮃ
och som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften
Verse 9
ﮄﮅﮆﮇﮈ
ﮉ
och som slår vakt om bönen.
Verse 10
ﮊﮋﮌ
ﮍ
De är arvtagarna,
Verse 11
ﮎﮏﮐﮑﮒﮓ
ﮔ
som skall ta paradiset i arv och där skall förbli till evig tid.
Verse 12
VI HAR skapat människan av finaste lera;
Verse 13
ﮝﮞﮟﮠﮡﮢ
ﮣ
därefter lämnar Vi henne som en droppe säd i [skötets] fasta förvar.
Verse 14
Därefter skapar Vi av droppen en grodd som sätter sig fast och av grodden en klump och i klumpen skapar Vi ben och dessa ben klär Vi med kött; därefter låter Vi henne stiga fram som en ny skapelse. Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!
Verse 15
ﯜﯝﯞﯟﯠ
ﯡ
En gång måste ni dö,
Verse 16
ﯢﯣﯤﯥﯦ
ﯧ
och därefter skall ni väckas till nytt liv på Uppståndelsens dag.
Verse 17
Över er har Vi skapat sju himlar; Vi upphör inte att vårda Oss om skapelsen.
Verse 18
Och Vi sänder regn från skyn i rätt avvägda mängder och låter det samlas i jorden, men Vi har också makt att hålla det tillbaka.
Verse 19
Och med [regnet] låter Vi palmlundar och vingårdar grönska för er räkning, som ger er riklig frukt som ni får äta av,
Verse 20
och ett träd som är från [trakten kring] berget Sinai, [vars frukt] innehåller olja och förhöjer smaken på er föda.
Verse 21
Även den boskap [som Gud har skapat] påminner er [om Våra omsorger]: det är Vi som ger er att dricka den [mjölk] som uppstår i deras buk, och de är också [på andra sätt] till stor nytta för er; ni äter deras kött
Verse 22
ﮉﮊﮋﮌ
ﮍ
och de bär er, liksom skeppen, på era färder.
Verse 23
OCH VI sände Noa till hans folk och han sade: "Dyrka Gud, mitt folk - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?"
Verse 24
Men de äldste, de bland hans folk som förnekade sanningen, sade [till varandra]: "Denne man är bara en människa som vi, men han vill ta befälet över oss. Om Gud ville [sända ett budskap till oss], skulle Han sända änglar. Vi har aldrig hört att något liknande skulle ha förekommit bland våra förfäder i äldre tid.
Verse 25
Han är en man besatt av andar; men låt oss vänta en tid och se [om det kanske händer honom något]!"
Verse 26
ﯧﯨﯩﯪﯫ
ﯬ
[Noa] bad: "Herre, kom till min hjälp! De anser mig vara en lögnare!"
Verse 27
Då gav Vi honom genom uppenbarelse uppdraget: "Bygg - under Vår uppsyn och Vår ledning - den ark [som skall bli din och de dinas räddning]. När Vi ger Vår befallning och vattenmassorna forsar fram över jorden, för då ombord ett par av varje [djurslag], hanne och hona, samt din familj utom den över vilken domen redan har fallit; men tala inte till Mig till förmån för de orättfärdiga - de skall [alla] dö i vågorna!"
Verse 28
Och när du och de som är med dig har gått ombord på arken skall du säga: "Låt oss lova och prisa Gud, som har räddat oss från dessa orättfärdiga människor!"
Verse 29
Och säg: "Herre! Låt mig med Din välsignelse [till sist] nå land! Ingen kan leda människorna till deras bestämmelse som Du!"
Verse 30
I detta ligger helt visst budskap [till de klarsynta]; Vi sätter [ständigt människorna] på prov.
Verse 31
ﭲﭳﭴﭵﭶﭷ
ﭸ
EFTER DETTA lät Vi ett nytt släkte stiga fram;
Verse 32
och Vi sände [Vårt] sändebud till dem, [en] av deras egna, [med budskapet:] "Dyrka Gud - ni har ingen annan gud än Honom! Skall ni då inte frukta Honom?"
Verse 33
Men folkets äldste, de som förnekade sanningen och inte trodde på mötet [med Gud] efter döden och som förvekligats av det utsvävande liv som Vi hade låtit dem föra, sade [till folket]: "Denne är ingenting annat än en människa som ni själva; han äter samma föda som ni och dricker vad ni dricker.
Verse 34
Om ni följer en alldeles vanlig människa, er like, är det helt säkert ni som förlorar!
Verse 35
Lovar han er inte att ni efter att ha dött och förvandlats till mull och torra ben skall uppstå [till nytt liv]
Verse 36
ﯖﯗﯘﯙﯚ
ﯛ
Vad han lovar er är orimligheter!
Verse 37
Livet, det är livet i denna värld; som vi lever så dör vi och vi kommer inte att uppväckas till nytt liv!
Verse 38
Han är bara en man som sätter ihop lögner om Gud och Vi tror inte på honom!"
Verse 39
ﯴﯵﯶﯷﯸ
ﯹ
[Och han] bad: "Herre, hjälp mig! De kallar mig lögnare!"
Verse 40
ﯺﯻﯼﯽﯾ
ﯿ
Och [Gud] svarade: "Det skall inte dröja länge innan de grips av ånger."
Verse 41
Och en dag genljöd över dem dånet [av Vårt straff], rättvist och nödvändigt, och Vi [sopade bort] dem som torra agnar. Och så var det ute med dessa orättfärdiga människor!
Verse 42
ﰊﰋﰌﰍﰎﰏ
ﰐ
DÄREFTER lät Vi nya släkten stiga fram;
Verse 43
- inget folk kan vare sig förkorta eller förlänga den för dem [utsatta] fristen.
Verse 44
Och Vi sände det ena sändebudet efter det andra; var gång den utsände kom till sitt folk, beskylldes han för lögn. Och dessa släkten förintades, det ena efter det andra, men Vi lät berättelserna om dem fortleva [som lärdom för eftervärlden] - så var det ute med dessa människor som inte ville tro!
Verse 45
DÄREFTER sände Vi Moses och hans broder Aron med Våra budskap och ett klart bevis på [deras] myndighet
Verse 46
till Farao och hans stormän. Men de uppträdde högmodigt - de var sådana som går hårt fram mot andra.
Verse 47
Och de sade: "Varför skulle vi tro på dem? De är ju bara människor som vi själva och deras folk är våra slavar!"
Verse 48
ﮉﮊﮋﮌ
ﮍ
De avvisade de två [budbärarnas] budskap som lögn och Vi lät dem [drunkna i havet].
Verse 49
ﮎﮏﮐﮑﮒﮓ
ﮔ
Och Vi skänkte Moses Skriften för att [hans folk] skulle få vägledning.
Verse 50
Och Vi gjorde Marias son och hans moder till ett tecken [för människorna] och förde dem till en plats på en skyddad höjd som erbjöd vila och som vattnades av friska källor.
Verse 51
NJUT, ni sändebud, av allt [i livet] som är gott och sunt och lev rättskaffens; Jag har full vetskap om vad ni gör.
Verse 52
Detta ert samfund är i sanning ett samfund och Jag är [allas] er Herre. Frukta därför Mig!
Verse 53
Men [människorna] har slagit sönder denna enhet och splittrats i sekter, där medlemmarna i varje sekt [framhäver] och gläds åt sina [särdrag].
Verse 54
ﯣﯤﯥﯦﯧ
ﯨ
Men lämna dem nu [Muhammad] under en tid åt deras förvirrade föreställningar [och åt deras okunnighet, dessa avgudadyrkare].
Verse 55
Tror de att Vi, om Vi ger dem rikedom och [många] söner,
Verse 56
skyndar Oss att redan i detta liv ge dem [allt] det goda? Nej, de förstår inte [hur grovt de misstar sig]!
Verse 57
De som bävar inför sin Herres [majestät]
Verse 58
ﰂﰃﰄﰅﰆ
ﰇ
och som tror på sin Herres budskap
Verse 59
ﰈﰉﰊﰋﰌ
ﰍ
och inte sätter något vid sin Herres sida
Verse 60
och som, när de ger sina gåvor, ängslas vid tanken på att de skall stå till svars inför sin Herre; -
Verse 61
det är dessa som alltid är ivriga att göra gott och som här visar sig som de främsta.
Verse 62
Vi lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära och hos Oss förvaras en bok som säger sanningen [om människornas handlingar]. Och de skall inte lida orätt.
Verse 63
NEJ, deras hjärtan är fulla av oro och förvirring som döljer för dem [sanningen i] denna [Koran]. Men dessutom bär de på [en börda av] onda handlingar och de kommer att fortsätta att begå dem,
Verse 64
till dess de - när de ser hur de bland dem som förvekligats av sitt utsvävande liv nås av Vårt straff - ropar högt på nåd.
Verse 65
[De skall få till svar:] "Håll inne i dag med era jämmerrop! Från Oss kan ni inte vänta någon hjälp!
Verse 66
När Mina budskap lästes upp för er drog ni er alltid undan,
Verse 67
ﮝﮞﮟﮠ
ﮡ
fulla av högmod, för att, som de nattliga sagoberättarna, hänge er åt tomt och meningslöst prat och en aldrig sinande ström av kritik [mot Profeten].
Verse 68
Har de då aldrig tänkt över [Koranens] ord? Eller har något kommit till deras öron, som deras förfäder i gångna tider inte fick höra?
Verse 69
Eller avvisar de sitt Sändebud därför att de inte i honom känner igen [den pålitlige, sanningskäre man han alltid varit]
Verse 70
Eller säger de: "Han är besatt av andar"? - Nej, han har kommit till dem med sanningen och sanningen är något som de flesta av dem avskyr.
Verse 71
Men om sanningen hade varit sådan att den överensstämde med deras önskningar, skulle himlarna och jorden ha gått under och deras invånare med dem! Nej! Vi har nu gett dem den påminnelse [de behövde] men de vänder ryggen åt påminnelsen!
Verse 72
Eller begär du [Muhammad] ersättning av dem? Men ersättningen från din Herre är den bästa och det är Han som bäst sörjer för [de Sina].
Verse 73
ﯿﰀﰁﰂﰃ
ﰄ
Du kallar dem helt visst till en rak väg,
Verse 74
men de som inte tror på livet efter detta viker av från denna väg.
Verse 75
Även om Vi förbarmade Oss över dem och befriade dem från det onda som tynger deras sinnen, skulle de framhärda i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.
Verse 76
Vi har låtit dem utstå prövningar och lidanden, men de ödmjukade sig inte inför sin Herre och de kommer inte att be om nåd,
Verse 77
förrän Vi öppnar porten för dem till det stränga, eviga straff [som väntar] och de grips av förtvivlan.
Verse 78
DET ÄR Han som har begåvat er med hörsel och syn och hjärta, men var är er tacksamhet
Verse 79
Och det är Han som har låtit er växa i antal och sprida er över jorden och inför Honom skall ni samlas åter.
Verse 80
Och det är Han som skänker liv och skänker död, och växlingen mellan natt och dag är Hans verk. Vill ni inte använda ert förstånd
Verse 81
ﮔﮕﮖﮗﮘﮙ
ﮚ
Nej, de säger detsamma som människorna i det förflutna;
Verse 82
de säger: "Återuppväckas efter döden, sedan vi blivit mull och torra ben
Verse 83
Det är samma sak som vi och våra fäder blivit lovade förr, men det är bara sagor från förfädernas tid!"
Verse 84
Säg: "Vem tillhör jorden och alla som bygger och bor på den? [Svara] om ni vet det."
Verse 85
ﯛﯜﯝﯞﯟﯠ
ﯡ
De kommer att svara: "Gud." Säg: "Då borde ni tänka över [vad det innebär]?"
Verse 86
Säg: "Vem är Herren över de sju himlarna och Herren till härlighetens och allmaktens tron?"
Verse 87
ﯫﯬﯭﯮﯯﯰ
ﯱ
De kommer att svara: "Gud." Säg: "Fruktar ni [Honom] inte?"
Verse 88
Säg: "Vem är det som har allt herravälde i Sin hand, som beskyddar [allt] och som ingen kan beskydda? [Svara] om ni vet det."
Verse 89
ﰁﰂﰃﰄﰅﰆ
ﰇ
[Och] de kommer att svara: "Gud." Säg: "Hur har ni då kunnat bli [till den grad] förvillade?"
Verse 90
ﭑﭒﭓﭔﭕ
ﭖ
Vi har gett dem sanningens [ljus] men ändå [fortsätter] de att ljuga!
Verse 91
Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säkert varje sådan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [alla försök] att beskriva [Hans Väsen].
Verse 92
ﭲﭳﭴﭵﭶﭷ
ﭸ
Han känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna och Han är höjd högt över allt vad de vill sätta vid Hans sida.
Verse 93
ﭹﭺﭻﭼﭽﭾ
ﭿ
Säg: "Herre! Om det är Din vilja att låta mig se det [straff] som lovas dem,
Verse 94
ﮀﮁﮂﮃﮄﮅ
ﮆ
Herre, räkna mig då inte till de orättfärdiga!"
Verse 95
Vi har helt visst makt att låta dig bevittna det som Vi lovar dem [fastän Vi ger dem uppskov].
Verse 96
Fördriv det onda med en god handling; Vi har full kännedom om vad de påstår [om Gud].
Verse 97
Och säg: "Herre! Jag ber Dig beskydda mig mot demonernas [alla] frestelser!"
Verse 98
ﮢﮣﮤﮥﮦ
ﮧ
och: "Jag ber Dig beskydda mig, Herre, mot alla närmanden från deras sida!"
Verse 99
[DEN IHÄRDIGE förnekaren framhärdar i att förneka sanningen] till dess att han känner dödens närhet. Då säger han: "Herre! Låt mig få återvända, ja, låt mig få återvända [till livet],
Verse 100
så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!" Ack nej! Vad han säger är ord [utan mening]. Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv.
Verse 101
Den dag då basunen ljuder skall inga släktskapsband bestå mellan dem och de kommer inte att fråga efter varandra.
Verse 102
ﯱﯲﯳﯴﯵﯶ
ﯷ
Vinnarna är de vars [goda handlingar] väger tungt i vågskålen,
Verse 103
och de vars [goda handlingar] väger lätt i vågskålen är förlorarna som har förverkat sina själar; de skall förbli i helvetet till evig tid.
Verse 104
ﰃﰄﰅﰆﰇﰈ
ﰉ
Där skall deras ansikten svedas av Elden och deras anletsdrag förvridas i en grimas [av smärta].
Verse 105
[Och Gud skall säga:] "Lästes inte Mina budskap upp för er och påstod ni inte att allt var lögn?"
Verse 106
De skall svara: "Herre! Vårt onda öde besegrade oss och vi gick vilse.
Verse 107
Herre! Befria oss från detta [straff] och om vi återfaller [i synd], då hör vi sannerligen till de orättfärdiga."
Verse 108
ﭫﭬﭭﭮﭯ
ﭰ
[Gud] skall säga: "Försvinn [till er förnedring]! Och [våga] inte tala till Mig!
Verse 109
Det fanns bland Våra tjänare de som bad [i sina böner]: 'Herre! Vi tror! Förlåt oss [våra synder] och förbarma Dig över oss! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du!'
Verse 110
Men ni var så upptagna av att göra dem till ett åtlöje att det kom er att glömma Mig - ja, så roligt hade ni åt dem.
Verse 111
I dag har Jag gett dem belöningen för deras tålamod; det är de som har vunnit den stora segern!"
Verse 112
[Gud] skall fråga [förnekarna]: "Hur länge levde ni på jorden, räknat i år?"
Verse 113
[Och] de skall svara: "Vi levde där en dag eller en del av en dag; men fråga dem som är kunniga i räkning."
Verse 114
[Gud] skall säga: "Ni levde där bara en kort tid - om ni hade vetat [vad som stod på spel]!
Verse 115
Trodde ni att Vi skapade er för nöjes skull och att ni inte skulle föras tillbaka till Oss?"
Verse 116
UPPHÖJD över allt är Gud, Konungen, den yttersta Sanningen! Det finns ingen gudom utom Han, Herren till allmaktens, nådens och barmhärtighetens tron.
Verse 117
Den som vid sidan av Gud åkallar en annan gudom - för vars [existens] han saknar bevis - skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå dem väl som förnekar sanningen!
Verse 118
Säg: "Herre! Förlåt mig och förbarma Dig över mig! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du!"
تقدم القراءة