Översättning av Sura الزخرف på السويدية från Knut Bernström - Swedish translation
Verse 1
ﮀ
ﮁ
HA meem.
Verse 2
ﮂﮃ
ﮄ
VID SKRIFTEN, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen!
Verse 3
ﮅﮆﮇﮈﮉﮊ
ﮋ
Vi har utformat den som en förkunnelse på det arabiska språket för att ni helt och fullt skall förstå [dess budskap].
Verse 4
Den har sitt ursprung hos Oss, all uppenbarelses källa, och den [förmedlar] i högstämda ordalag den djupaste visdom.
Verse 5
SKULLE Vi avstå från att ge er [denna] påminnelse därför att ni förslösar era själar [i er lögnaktighet och ert trots? Nej, Vi fortsätter att varna er!]
Verse 6
ﮝﮞﮟﮠﮡﮢ
ﮣ
Hur många profeter har Vi inte sänt till folken i äldre tid!
Verse 7
Men ingen profet kom någonsin till [sitt folk] utan att de gjorde narr av honom.
Verse 8
Och Vi lät dem gå under, fastän de var starkare än de [som nu förnekar sanningen]; dessa [ur historien utplånade] folks öden, borde utgöra en varning [för deras efterföljare].
Verse 9
Om du frågar [människorna]: "Vem har skapat himlarna och jorden?" - svarar de helt säkert: "Den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem."
Verse 10
[Ja, det är] Han som har gjort jorden till er vagga och som på den har stakat ut vägar åt er, så att ni kan ta er fram [på era färder].
Verse 11
[Och det är Han] som låter regn falla från skyn i rätta mängder, och därmed väcker Vi till liv dött land. Så skall ni också uppväckas [från de döda till nytt liv].
Verse 12
[Och det är Han] som har skapat alla motsatspar, och [Han] som har gett er de skepp och de riddjur som ni färdas med,
Verse 13
för att ni, efter att ha tagit dem i er tjänst och stigit ombord eller suttit upp på dem, skall minnas er Herres godhet och säga: "Stor är Han i Sin härlighet, som låter oss förfoga över dem; själva skulle vi inte ha kunnat ta dem i vår tjänst!
Verse 14
ﮀﮁﮂﮃ
ﮄ
[Låt oss aldrig glömma att] vi skall vända tillbaka till vår Herre!"
Verse 15
OCH [ÄNDÅ] vill de göra några av de varelser som Han har skapat till en del av Honom själv! Hur otacksam är människan inte!
Verse 16
Skulle Han bland allt det som Han har skapat välja döttrar och åt er skänka [idel] söner?
Verse 17
Om någon av dem får höra att ett [barn av det kön] som han sätter i samband med den Nåderike [fötts åt honom], mörknar hans uppsyn och den undertryckta vreden sjuder inom honom.
Verse 18
[Och han klagar:] "Ännu en av dem som växer upp omgiven av bjäfs och grannlåt och som har svårt att reda sig i en diskussion!
Verse 19
Och de tror att änglarna, som är den Nåderikes tjänare, är kvinnliga väsen! Har de kanske bevittnat deras skapelse? Nej, deras påstående skall antecknas och de skall ställas till svars [för det].
Verse 20
De säger också: "Hade det varit den Nåderikes vilja, skulle vi inte ha ägnat dem vår dyrkan." Om detta vet de ingenting - de följer bara lösa antaganden och förmodar [än det ena, än det andra].
Verse 21
Eller har Vi före denna [Koran] skänkt dem en Skrift [av annat innehåll] som de stöder sig på?
Verse 22
Nej, de säger tvärtom: "Vi har förstått att detta var våra fäders tro, och vi följer i deras spår."
Verse 23
Och så har det varit förr; Vi har aldrig sänt en varnare till ett folk före dig utan att de nöjeslystna veklingarna bland dem sade: "Vi har förstått att detta var våra fäders tro och vi följer deras exempel."
Verse 24
[Och när profeten] sade: "Men om jag ger er bättre vägledning än den som ni har förstått att era fäder följde?" blev deras svar [alltid]: "Vi avvisar det [budskap] som [ni profeter påstår att] ni har anförtrotts!"
Verse 25
Och Vi lät dem känna på Vår vedergällning. Se där vilket slut de fick som påstod att sanningen är lögn!
Verse 26
ABRAHAM talade till sin fader och sitt folk och sade: "Jag avsvär mig allt ansvar för er dyrkan [av falska gudar]!
Verse 27
ﮋﮌﮍﮎﮏ
ﮐ
[Jag dyrkar] ingen annan än Honom som har skapat mig, och Han skall leda mig på rätt väg!"
Verse 28
Och dessa ord yttrade han för att de skulle bevaras bland hans efterkommande, så att de [som avviker från den rena tron] skall finna vägen tillbaka.
Verse 29
Ja, dessa [dina samtida, Muhammad,] och deras förfäder har fått njuta av det goda i denna värld tills sanningen och ett sändebud som förklarade den kom till dem.
Verse 30
När sanningen nu har nått dem, säger de: "Detta är bländande och förhäxande vältalighet och vi tror inte på det!"
Verse 31
Och de säger: "Varför har inte denna Koran uppenbarats för en framstående man från [en av] de två städerna?" -
Verse 32
Är det de som skall fördela din Herres nåd? Nej, det är Vi som skänker var och en vad han behöver för sitt uppehälle i detta liv, och Vi ger förmåner åt några som höjer dem [flera] steg över de andra, så att den ene kan ta den andre i sin tjänst - [på liknande sätt fördelar Vi Våra gåvor av andligt slag]. - Din Herres nåd är mer värd än de [rikedomar] som människor kan samla.
Verse 33
Och om inte människorna - [eggade av att se sådan rikedom] - hade löpt fara att urarta till ett samfund [av girighet och ondska], kunde Vi ha gett dem som förnekar den Nåderike, bostäder med tak av silver och trappor att stiga uppför [av silver]
Verse 34
ﭑﭒﭓﭔﭕ
ﭖ
och portar [av silver] och divaner att vila på [av silver];
Verse 35
ja, [Vi kunde till och med ha gett dem allt detta] av guld! Men [om Vi också gav förnekarna detta] skulle det inte innebära mer än ögonfägnad för dem i detta förgängliga liv, medan det eviga livet [väntar] de gudfruktiga hos din Herre.
Verse 36
Den som är blind för den Nåderikes påminnelser låter Vi få ett ont väsen som ständig följeslagare;
Verse 37
och detta väsen hindrar honom att slå in på den väg [som leder till Gud], fastän han själv tror sig vara på rätt väg.
Verse 38
[Men] då han [på Domens dag] träder inför Oss, säger han [till följeslagaren]: "Om ändå avståndet mellan mig och dig varit lika långt som mellan platsen där solen går upp och platsen där den går ned!" - Följeslagaren var alltså alltigenom ond!
Verse 39
Men det kommer inte att vara er till nytta [och inte heller till tröst] att ni, liksom ni har gjort orätt tillsammans, skall lida straffet tillsammans.
Verse 40
KAN DU förmå de döva att höra eller visa de blinda och dem som har gått ohjälpligt vilse, den rätta vägen?
Verse 41
ﮜﮝﮞﮟﮠﮡ
ﮢ
Antingen Vi låter dig dö [innan straffet når dem - då skall du veta att] Vi kommer att straffa dem -
Verse 42
eller Vi låter dig se det som Vi har varnat dem för, [kan du vara förvissad om att] Vi har dem i Vår makt.
Verse 43
Håll därför fast vid det som Vi har uppenbarat för dig; din väg är den raka vägen!
Verse 44
Genom denna [Skrift] skall ditt och ditt folks namn hållas i [evig] ära och [en Dag] skall ni få redogöra [för det bruk ni gjorde av denna gåva].
Verse 45
Och fråga Våra sändebud som Vi sände före dig, om Vi vid sidan av den Nåderike satte upp gudomligheter som de skulle dyrka.
Verse 46
OCH VI sände Moses med Våra budskap till Farao och hans stormän. Och Moses sade: "Jag är ett sändebud [från] världarnas Herre".
Verse 47
Men när han steg fram inför dem med Våra tecken och under, gjorde de narr av dem;
Verse 48
likväl var varje nytt tecken som de fick se mäktigare än det föregående. Och Vi lät Vårt straff drabba dem, för att de skulle vända tillbaka [till Oss].
Verse 49
Och [varje gång straffet drabbade dem] sade de: "Be för oss till din Herre, du trollkarl, enligt det förbund som Han har slutit med dig [att Han befriar oss från detta straff]; då skall vi låta oss ledas på rätt väg.
Verse 50
Men när Vi befriade dem från straffet, bröt de sitt ord.
Verse 51
Och Farao lät utfärda ett upprop till sitt folk [och sade]: "Mitt folk! Har jag inte herraväldet över Egyptens [land]? Se allt detta flodvatten som flyter fram under min fot! Inser ni inte [att det är jag som är er herre]
Verse 52
Jag är sannerligen förmer än han, som [bara] är värd förakt och som inte ens kan uttrycka sig klart!
Verse 53
Varför har inte [hans Herre] skänkt honom armringar av guld eller låtit honom åtföljas av änglar?"
Verse 54
Så visade Farao hur han föraktade sitt folk, men de följde honom - de var ett folk av hårdnackade syndare.
Verse 55
ﮨﮩﮪﮫﮬﮭ
ﮮ
Och när deras trots tänt Vår vrede lät Vi Vår hämnd drabba dem och Vi dränkte dem alla
Verse 56
ﮯﮰﮱﯓ
ﯔ
och gjorde dem till ett exempel och [deras öde till] en lärdom för efterföljande släkten.
Verse 57
NÄR MARIAS son anförs som exempel [på en gudom vid sidan av Gud], larmar ditt folk [Muhammad]
Verse 58
och säger: "Är inte våra gudomligheter förmer än han?" Men de nämner honom bara för att få till stånd en diskussion. Ja, de är människor som finner nöje i diskussioner [för deras egen skull]!
Verse 59
Han var ingenting annat än [Vår] tjänare, som Vi i Vår nåd [kallade till profet] och gjorde till en förebild för Israels barn.
Verse 60
Och om Vi ville - [invånare i Mekka!] - kunde Vi låta änglar befolka jorden som era efterträdare.
Verse 61
Hans [återkomst till jorden] skall vara ett tecken att den Yttersta stunden [närmar sig]; tvivla därför inte på den. Och [säg, Muhammad]: "Följ mig, detta är en rak väg!
Verse 62
Och låt inte Djävulen hejda er; han är verkligen er svurne fiende!"
Verse 63
OCH NÄR Jesus kom med [tecken och] klara bevis, sade han: "Jag har kommit till er med [uppenbarad] visdom och för att klargöra för er några av de ting som ni tvistar om. Frukta Gud och följ mig!
Verse 64
Gud är min Herre och er Herre; det är Honom ni skall dyrka! Detta är en rak väg."
Verse 65
Men de sekter [som söndringen] bland dem [gav upphov till] hade olika meningar [om Jesus]. Olyckliga de syndare som måste frukta straffet [som skall drabba dem] en sorgens och plågans Dag!
Verse 66
VÄNTAR de [som förnekar sanningen] att den Yttersta stunden skall komma över dem plötsligt när de minst anar det [- och ångerns tid är ute]
Verse 67
Den Dagen skall de som förut var nära vänner bli varandras fiender, [alla] utom de som fruktade Gud.
Verse 68
[Och Gud skall säga:] "I dag skall ni, Mina tjänare, inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tynga er,
Verse 69
ﮭﮮﮯﮰﮱ
ﯓ
ni, som trodde på Våra budskap och som underkastade er Vår vilja!
Verse 70
ﯔﯕﯖﯗﯘ
ﯙ
Stig in, ni och era livsledsagare, i paradiset och njut dess glädje [i fulla drag]!"
Verse 71
De skall betjänas med fat och dryckeskärl av guld, och där skall finnas allt det som själarna längtar efter och som är en fröjd för ögat. Och där skall ni förbli till evig tid.
Verse 72
Detta är paradiset, er arvedel [som är lönen] för det ni gjorde [i livet].
Verse 73
ﯴﯵﯶﯷﯸﯹ
ﯺ
Där skall ni få smaka frukter i mängd [av läckraste slag].
Verse 74
ﭑﭒﭓﭔﭕﭖ
ﭗ
Men de obotfärdiga, trotsiga syndarna skall förbli under helvetetsstraffets [förbannelse]
Verse 75
ﭘﭙﭚﭛﭜﭝ
ﭞ
utan någon lindring i plågorna, och de skall sjunka ned i djup förtvivlan.
Verse 76
ﭟﭠﭡﭢﭣﭤ
ﭥ
Vi gjorde dem ingen orätt; de begick orätt [mot sig själva].
Verse 77
De kommer att ropa till [helvetets väktare]: "Du som härskar [över oss]! Be till din Herre att Han dömer oss till förintelse!" Men hans svar blir: "[Nej,] här skall ni förbli!"
Verse 78
VI HAR gett er sanningen, men för de flesta av er är sanningen förhatlig.
Verse 79
ﭸﭹﭺﭻﭼ
ﭽ
Har de gjort upp en plan [hur de skall fastställa vad som är sanning]? Då sätter Vi Vår plan i verket!
Verse 80
Tror de kanske att Vi inte känner deras hemligheter och [inte vet om] deras överläggningar [bakom lyckta dörrar]? Helt visst [är det så] och Våra utsända är hos dem och nedtecknar [allt].
Verse 81
[Muhammad!] Säg [till dem som sätter andra vid Guds sida]: "Jag skulle vara den förste som tillbad den Nåderikes son, om Han hade någon."
Verse 82
Stor är Han i Sin härlighet, himlarnas och jordens Herre, Herren till allmaktens tron - och fjärran från [människornas alla försök] att beskriva [Hans Väsen].
Verse 83
Lämna dem nu att förströ sig med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de har fått löfte om.
Verse 84
Det är Han som är Gud i himlen och Gud på jorden och Han är den Allvise, den Allvetande.
Verse 85
Välsignad är Han som äger herraväldet över himlarna och jorden och allt det som är däremellan! Hos Honom [ensam] finns kunskapen om den Yttersta stunden och till Honom skall ni föras åter!
Verse 86
De som de åkallar i stället för Gud har inte makt att tala till förmån [för sina tillbedjare]; ingen [kan göra detta] utom den som med [full] kunskap vittnar om sanningen.
Verse 87
Och om du frågar dem [som dyrkar andra väsen vid sidan av Gud], vem som har skapat dem, svarar de helt visst: "Det är Gud." Hur förvirrade är inte deras begrepp!
Verse 88
Och [Gud har hört Sin Profets] klagan: "Herre, de är människor som inte vill tro!"
Verse 89
Förlåt dem och hälsa dem med fredshälsningen - de kommer att få veta [sanningen].
تقدم القراءة