Översättning av Sura فصّلت på السويدية från Knut Bernström - Swedish translation
Verse 1
ﭑ
ﭒ
HA meem.
Verse 2
ﭓﭔﭕﭖ
ﭗ
[DETTA ÄR] uppenbarat av den Nåderike, den Barmhärtige -
Verse 3
en Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse på arabiskt språk till nytta för de insiktsfulla,
Verse 4
med varsel om hopp och glädje - och med ord till varning. Men de flesta [människor] vänder sig bort och vill inte lyssna [när den läses högt],
Verse 5
och de säger: "Våra hjärtan är övertäckta så att dina ord inte når fram, och våra öron har täppts till och ett hinder har rests mellan oss och dig. Handla nu [som du anser bäst]; vi skall handla [som vi anser bäst]!"
Verse 6
Säg [Muhammad]: "Jag är bara en människa som ni. Men jag vet genom uppenbarelsen att er Gud är den Ende Guden; vänd er därför [i ödmjukhet] till Honom och be om Hans förlåtelse!" Olyckliga de som sätter medgudar vid Guds sida,
Verse 7
de som vägrar att ge åt de fattiga; det är just [dessa människor] som förnekar livet efter detta!
Verse 8
De [å andra sidan] som tror och lever ett rättskaffens liv - deras lön skall vara utan ände.
Verse 9
SÄG: "Hur kan ni förneka Honom, som har skapat jorden under två dagar? Och sätta medgudar vid Hans sida? - Han, världarnas Herre!"
Verse 10
Det är Han som har sänkt ned i den fast förankrade berg, som reser sig högt över dess [yta], och [därefter] har välsignat den och mätt ut [med Sitt mått] allt som skulle [tjäna dess inbyggare till] näring. [Han skapade allt detta] under jämnt fyra dagar - [ett svar] till dem som frågar.
Verse 11
Och Han vände sig mot rymden, som var rök, och sade till den och till jorden: "Kom, villigt eller nödda och tvungna!" - och de svarade: "Vi kommer villigt!"
Verse 12
Och under två dagar skapade och formade Han dem till sju rymder, och anvisade varje rymd dess uppgift. Rymden närmast jorden har Vi smyckat med ljus och gjort säker [mot intrång]. Gud, den Allsmäktige, den Allvetande, har förordnat om allt detta.
Verse 13
Men säg, om [lyssnarna] drar sig undan: "Jag varnar er för en katastrof som den [som förintade stammarna] Aad och Thamud!"
Verse 14
När sändebuden kom till dem från alla tänkbara håll [och förmanade dem]: "Dyrka ingen annan än Gud!" - svarade de: "Om vår Herre hade velat, skulle Han helt säkert ha sänt änglar [som budbärare så att vi kunde tro på dem]; vi avvisar därför det [budskap med vilket ni påstår att] ni har sänts."
Verse 15
[Stammen] Aad uppträdde övermodigt på denna jord utan varje rimligt skäl och skröt: "Vem är mäktigare än vi?" - Förstod de inte att Gud, som skapade dem, har större makt än de?
Verse 16
och under [några] ödesdigra dagar sände Vi en rasande, iskall stormvind över dem för att låta dem i detta liv smaka ett förnedrande straff; straffet i det kommande livet skall förnedra dem än mer och de skall inte få någon hjälp.
Verse 17
Och vad [stammen] Thamud beträffar gav Vi dem vägledning, men de valde att förbli blinda hellre än att vägledas, och till straff för de [onda] handlingar de begick drabbades de av ett förödmjukande och förkrossande slag.
Verse 18
ﯬﯭﯮﯯﯰ
ﯱ
Men Vi räddade dem som trodde och fruktade Oss.
Verse 19
[Påminn dem om att] Guds fiender en Dag skall fösas i grupper fram mot Elden
Verse 20
och när de nått fram, skall deras öron, deras ögon och deras hud vittna mot dem om vad de gjorde.
Verse 21
Och var och en skall fråga sin hud: "Varför vittnade du mot mig?" - och den skall svara: "Gud, som ger alla talets gåva, har [också] gett mig [den]. Det var Han som först skapade dig [och de andra] och till Honom har ni [nu] förts åter.
Verse 22
Men ni försökte aldrig dölja [era förehavanden] för att era öron, era ögon och er hud inte skulle kunna vittna mot er, och ni trodde att Gud inte kände till vad ni gjorde.
Verse 23
Dessa tankar, som ni tänkte om er Herre, har blivit er undergång; och nu hör ni till förlorarna."
Verse 24
Även om de härdar ut förblir Elden icke desto mindre deras boning! Och ber de att få göra bot och bättring skall detta vägras dem.
Verse 25
Vi gav dem onda krafter till ständiga följeslagare och de skönmålade för dem det [onda] som de begick och det som de hade i sinnet. Och domen föll över dem lika obönhörligt som den hade fallit över tidigare släkten av osynliga väsen och människor; de hörde till förlorarna!
Verse 26
DE SOM framhärdar i att förneka sanningen säger [till sina meningsfränder]: "Lyssna inte på uppläsningen av Koranen! Nej, [överrösta] den med rop [och skrik] så vinner ni kanske [överhanden]!"
Verse 27
Vi skall sannerligen låta förnekarna utstå ett strängt straff och Vi skall löna dem efter deras värsta handlingar!
Verse 28
Elden är det straff som skall drabba Guds fiender, och där skall de ha sin boning till evig tid - lönen för att de [mot bättre vetande] avvisade Guds budskap.
Verse 29
[När förnekarna står framför helvetet] skall de säga: "Herre! Visa oss dem bland de osynliga väsendena och människorna som ledde oss vilse; [så att] vi kan trampa på dem och göra dem till de uslaste av de usla!"
Verse 30
De som säger: "Gud är vår Herre" och som vill följa den raka vägen, till dem stiger änglarna ned [med hälsningen]: "Ni skall inte känna någon fruktan och ingen sorg skall tynga er! Tag emot det glada budskapet att paradiset som ni har blivit lovade [väntar er].
Verse 31
Vi är hos er och vakar över er i detta liv och i det liv som skall komma; och där skall allt som era själar längtar efter vara ert och det ni ber om skall ni få.
Verse 32
ﭷﭸﭹﭺ
ﭻ
[Detta är] välkomsthälsningen från en förlåtande, barmhärtig Herre."
Verse 33
Vem talar ett skönare språk än den som kallar [människorna] till tron på Gud, som lever ett rättskaffens liv och som säger: "Jag hör till dem som har underkastat sig Guds vilja?"
Verse 34
Den goda handlingen och den dåliga handlingen kan inte ställas sida vid sida. Jaga bort [den dåliga handlingen] med en bättre - den som var din fiende kan bli din nära vän!
Verse 35
Men ingen annan än den som bär [oförrätter] med tålamod finner [styrka] att handla så; bara den lyckligast lottade finner [sådan styrka].
Verse 36
Om Djävulen förleder dig [till vrede], be då Gud beskydda dig; Han är Den som hör allt, vet allt!
Verse 37
Bland Hans tecken är natten och dagen, solen och månen. Fall inte ned på ert ansikte inför solen, inte heller inför månen; fall ned i tillbedjan inför Gud som har skapat dem - om det är Honom ni vill dyrka.
Verse 38
Om de anser sig för goda att [falla ned inför Gud], finns i din Herres närhet de som prisar Honom natt och dag utan att förtröttas.
Verse 39
Och bland Hans tecken är jorden som inför dina ögon ligger torr och död men som, när Vi låter regnet falla, skälver och sväller [av liv]. Han som väcker jorden till detta nya liv är med visshet Densamme som återuppväcker de döda! Gud har allt i Sin makt.
Verse 40
DE SOM förvränger eller vantolkar Våra budskap kan inte gömma sig för Oss. Vem är i ett fördelaktigare läge - den som skall kastas i Elden eller den som kommer inför Oss med lugnt [samvete] på Uppståndelsens dag? Handla som ni vill; Han ser vad ni gör!
Verse 41
De som förnekar sanningen i denna Påminnelse när den når dem [har ett fruktansvärt straff att vänta]. Den är en Skrift [som övertygar] med väldig kraft;
Verse 42
ingen lögn kan komma vid den vare sig öppet eller på hemliga vägar! Nej, den uppenbaras av en allvis Gud, som allt lov och pris tillkommer.
Verse 43
Vad de säger till dig [Muhammad] är ingenting annat än det som har sagts till de profeter som gick före dig. Din Herre är Den som ger full förlåtelse, men också Den som straffar med ett plågsamt straff.
Verse 44
Om Vi hade uppenbarat denna Koran på ett annat språk än arabiska, skulle de [som nu avvisar den] helt säkert ha sagt: "Varför har inte dess verser fått en fast och klar avfattning? [Budskap på] ett främmande språk! Och [budbäraren] arab!" Säg: "Denna [Skrift] ger alla som vill tro vägledning och bot [mot tvivel och okunnighet]; men för dem som inte vill tro har öronen täppts till och den känns som [en dimma] av blindhet [och elände] - [Koranen blir] för dem [bara] ett rop i ett långt avlägset fjärran.
Verse 45
Och Vi gav Moses Skriften, men olika meningar uppstod [bland människorna] om dess innebörd; och om inte din Herre hade beslutat [om uppskov] skulle allt [genast] ha varit avgjort mellan dem. Men [som det nu är] fortsätter de att omge [uppenbarelsen] med sina tvivel och misstankar.
Verse 46
DEN SOM handlar rättrådigt har själv gott av det, och den som gör orätt vållar sig själv skada; deras Herre vill inte Sina tjänare ont.
Verse 47
Han ensam har kunskapen om den Yttersta stundens ankomst; ingen frukt tränger fram ur sitt hölje och ingen varelse av honkön blir havande, inte heller föder hon, utan Hans vetskap. Den Dag då Han skall fråga [avgudadyrkarna]: "Var är [nu] Mina medgudar?" - kommer de att svara: "Vi måste erkänna att ingen av oss kan vittna [att de finns]."
Verse 48
Det som de förut brukat åkalla har då övergett dem, och de har förstått att det inte finns någon plats dit de kan fly.
Verse 49
MÄNNISKAN förtröttas inte att be om goda ting, men när hon drabbas av ett ont tappar hon modet och misströstar [om Guds nåd].
Verse 50
Men om Vi förbarmar Oss över henne sedan hon haft att kämpa med svårigheter, säger hon helt säkert: "Detta är vad som tillkommer mig och den Yttersta stunden tror jag aldrig skall komma; men [om den kommer och] jag förs åter till min Herre, kan jag helt visst vänta mig att Han skall skänka mig det högsta goda!" Förvisso skall Vi låta dem som förnekade [Uppståndelsens] sanning få veta vad deras handlingar [var värda] och Vi skall låta dem pröva på ett tungt straff.
Verse 51
När Vi ger människan del av Våra välsignelser vänder hon Oss ryggen och drar sig undan, men om något ont drabbar henne, förlorar hon sig i ändlösa böner.
Verse 52
SÄG [till dem som sätter andra gudar vid Guds sida]: "Vad tror ni? Om [Koranen] verkligen är från Gud - vilket ni förnekar - vem begår då ett större fel än den som tar avstånd [från uppenbarelsen] och sätter sig upp emot dess [budskap]?"
Verse 53
Vi skall visa dem Våra tecken vid horisonten och inom dem själva, ända till dess [uppenbarelsens] sanning står klar för dem! Är det inte nog för dem [att veta] att din Herre är vittne till allt som sker?
Verse 54
Men [ännu] är de osäkra om de skall möta sin Herre [och således uppleva uppståndelse, räkenskap och dom]! Har Han då inte full uppsikt över allt?
تقدم القراءة